TANKARNA VANDRAR I HUVUDET

Vad är det för fel på mig? Så fort jag hamnar i en "allt för seriös" situation ballar jag ur. Jag blir rädd. Jag vet inte varför, visst kan jag hantera vissa saker men oftast blir jag bara oseriös, hatar att vara seriös. Men det finns ju då stunder i livet då man verkligen ska vara seriös. 
 
Ett förhållande tillexempel jag blir nojig vet inte om det är för att jag inte vill vara tillsammans med någon och därför nekar jag mina känslor för olika personer, jag vill ha allt men måste välja en. Jag vill inte förlora eller bli sårad, och jag vill verkligen inte vara den som sårar. Jag vill vara fri men ändå kunna falla i en trygg famn, kunna flörta med vem jag vill ändå ha samma att vara med på kvällarna. 
 
Att gå tillbaka eller starta något nytt, ge gamla saker en chans eller hoppas på det nya. Något som kan innebära en fölorad vänskap eller en ny romans. Jag tänker för mycket, det jag skriver nu har verkligen ingen röd tråd. 
Jag känner mig trygg när jag vet att jag kan välja efter vad jag själv behagar, men om jag inte vet vad jag ska välja drar jag ut på det, jag drar verkligen ut på det, vill inte förlora något men det slutar oftast med att man förlorar allt. men..
 
Nu har jag skrivit av mig, vet inte om detta tolkas som en väldigt deppig text, för jag är inte ledsen, jag är ingenting, känner mig knappt mänsklig för det står stilla känner ingenting men ändå allting på samma gång. Men detta hör väl till tonåren, godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0